Den blåsiga ölstaden

Det blåser något fruktansvärt i Chicago. Jag håller ihop kavajen i halsen när jag korsar en av de många broarna över Chicago River. Stora delar av The Loop är skuggade av L-tågets spår som löper över gatorna på stora stålställningar. Det är inte svårt att leva sig in i Al Capone’s Chicago och när jag står längst ut på Navy Pier och tittar ut i det blågröna vattnet funderar jag på hur många som simmar med fiskarna nedanför. Jag gillar staden den påminner lite om New York. Men ändå inte.

Jag bor centralt, högt upp i ett fint hotell med utsikt och skulle fönstret gått att öppna hade jag kunnat hoppa rakt ner i floden. Magnificent Mile, den stora shoppinggatan, ligger runt hörnet. En mile av Gucci, Prada och andra märkesbutiker. Det är egentligen ett ganska tråkigt område men här ligger också Rock Bottom Restaurant and Brewery där jag hamnar varje kväll. Dels för att det är nära men mest för att det är trevligt och maten och ölen är fantastisk. Jag rekommenderar att fråga vad som serveras ur cask för kvällen och är det en torrhumlad Golden Pale Ale har du träffat guld.

Jag skulle inte kunna besöka Chicago utan att åka till Goose Island Brewpub i Claybourn. Goose Island är numera uppköpt av ett multinationellt företag men på bryggpuben fortsätter tillverkningen i småskalighet. I baren kan man se rakt ner i bryggeriet. Här skapas det nya kreationer varje vecka. Bryggarna samarbetar med lokala kockar och använder lokala råvaror för att finna den rätta smaken av Illinois. Jag är först skeptisk till en öl sparsamt smaksatt med hallon men efter första klunken är jag fast inställd på att köpa en till.

I den här delen av USA bosatte sig många emigranter från Norden i slutet av 1800-talet och i Chicago finns en liten svensk stadsdel – Andersonville. Här finns Swedish American Museum och Restaurant Svea där det serveras köttbullar och biff med lök. I ett hörn står det en Dalahäst och en vattencistern är målad som svenska flaggan. Jag tror inte det finns kvar så väldigt många svenskättlingar just här även om jag träffar en tjej som har svenskt påbrå. Jag vet inte hur många generationer det är sedan hennes förfäder kom till USA men i deras familj säger de fortfarande mormor och morfar och farmor och farfar.
En av Chicagos bästa pubar ligger i Andersonville. Huruvida Michael and Louise’s Hopleaf Bar har någon anknytning till Sverige är oklart. Att ölutbudet är något över det ordinära är däremot ett faktum. Hopleaf har nästan alla närliggande mikrobryggerier på fat. Jag inser att jag är i Chicago för kort tid när jag snubblar ner från barstolen och bara gått igenom listan över Midwestern Pale Ales. Jag hann inte ens dricka någon IPA och jag hade velat prova den svarta öl som hon som titulerade sig som Stout-Girl dricker.

Bucktown är ett område jag gillar i Chicago. Det är inte så långt ifrån centrum men kontrasterna är stora. Här finns inga skyskrapor och allt känns väldigt avslappnat. Vid Logan Square ligger Revolution Brewing. Jag är där sent en vardagkväll. Det är trångt och varmt i lokalen men jag lyckas tränga mig ner vid baren och studera ölmenyn. Då jag redan hunnit få i mig några glas gläds jag åt att de har ett folkölsstarkt alternativ. Workingman, som har låg alkoholhalt och mycket smak, passar perfekt till maten. När min pulled pork sandwich kommer in utbrister mannen bredvid mig i baren att det doftar så ljuvligt att han också måste beställa en. Och grisen inte bara luktar gott den smakar fantastiskt. Det är den bästa pulled pork jag någonsin ätit.
Från Revoulution Brewing är det bara en station med L-tåget, eller en promenad genom ett skitigt och spännande norra Chicago, till The Map Room. Map Room har öppet från tidig morgon men då serveras bara kaffe. Ölkranarna slås på vid elva. Det finns inget kök men det finns många menyer till snabbmatsrestauranger som gärna levererar. Det här är en av de mest avspända och välkomnande barer jag varit på. När lösenordet till nätverket är ”Hoppy” vet man att man hittat rätt. Gästerna är en brokig skara men det är många studenter. När jag är där en eftermiddag sitter två tjejer mittemot varandra med varsin laptop och arbetar. Som på en given signal slår de båda ihop sina datorer och konstaterar att nu är de värda varsin Bloody Mary och ber bartendern att slå i en skvätt från den handpumpade ölen.