Sunkigast i New York?

Mars Bar har alltid varit ett riktigt sunkställe i East Village. Det har varit en frizon – ett ställe att gå när man blivit utslängd från alla andra ställen. På Mars Bar skulle ingen neka dig att klättra upp på barstolen och köpa en blaskig öl hur du än såg ut.
När jag var i New York nu i våras slog Mars Bar igen för gott. Jag ångrar att jag inte tog chansen och gick dit för en gravöl någon av de där sista dagarna. De fick inte stänga för att det var för skitigt eller saknade regler. Huset hade helt enkelt blivit uppköpt och ska rivas för att ge plats för nya moderna hus helt utan charm.

Ett ställe som däremot fick låsa dörrarna efter ett besök från hälsovårdsnämnden i vintras är Coyote Ugly. Ja, det Coyote Ugly som inspirerat den högst mediokra filmen med samma namn. Efter inspektionen hade de inte mindre än 90 anmärkningar. Däribland, ej fungerande avlopp, osanitära ytor, spår av möss och blomflugor överallt. När jag var där hade de åtgärdat tillräckligt av punkterna för att få ha öppet men blomflugorna fanns kvar. Och det är klart att alla ytor är kladdiga och ohygieniska när bartendrarna häller sprit över gästerna. Eller ibland först i sin egen mun för att sen spotta det i munnen på någon. För ja, det är precis som i filmen. Eller, det är faktiskt värre.
När en bartender, Kelsey, skulle ta min order avslöjade hon för mig att hon var aspackad och det var så pinsamt eftersom barchefen var där. Jag trodde först att hon skämtade. Hon frågade om jag inte ville ha en shot. Jag förstod att det var ett försäljningstrick men jag gav efter. Hon hällde upp en shot whiskey till sig själv också och svepte den tillsammans med mig. Då såg jag att hon verkligen var full. Hon frös till, blev blek och hennes ögon blev helt tomma och sen kom kväljningarna. Hon böjde sig fram och dreglade och spottade på golvet innan hon rusade ut. När hon kom tillbaka försäkrade hon mig att hon inte hade spytt utan att hon bara behövde lite frisk luft. Minuterna senare var hon uppe på bardisken och dansade frenetiskt. Folk flyttade sig från baren för att komma undan hennes sparkande ben och då halkade hon rakt ner på barstolarna. Jag trodde hon skulle slå ihjäl sig. Men hon var snart på benen igen och stampade sina cowboyboots i den slitna bardisken.
Jag satt där och tänkte att så mycket mer vitt skräp än så här blir det inte, det här måste vara New Yorks sunkigaste bar. Hur smutsigt och osmakligt jag än fann Coyote Ugly kunde jag inte låta bli att le åt Kelsey när hon i sina minimala jeansshorts dansade till Brooks and Dunn’s Play Something Country. För på något sätt gillade jag det. Och det hindrade mig inte från att komma tillbaka både en och två gånger.

En polare och jag var där sista kvällen. Så fort vi kommit innanför dörren stannade den söta barchefen, Tahnee, upp mitt i sin dans till Buckcherry’s You’re A Crazy Bitch och spände ögonen i mig och pekade på mig med hela armen. Min polare undrade hur jag hade hunnit bli stammis på ett ställe på två veckor. Jag sa att jag tror hon hälsar alla välkomna så. Hon låtsas känna igen oss för att få mycket dricks.
Polaren frågade den stora dörrvakten om han kände igen mig och om jag varit där varje dag i två veckor. Vakten svarade helt enkelt,
Yeah, I’ve seen him around.